I samband med att något växer, blir populärt och hyllas kommer också sårbarheten mot kritik. Kritiken kan rent av bli sensationell.
Ja, vad talar jag om nu. YOGA. Enligt Göran Boll (grundaren av Institutet för medicinsk yoga), utövar ca en miljon människor i Sverige någon form av yoga. Då finns alltså ca en miljon olika erfarenheter från olika yogavarianter i Sverige. Sedan finns ju förstås resterande befolkning som inte yogar regelbundet eller inte alls. De har också sin syn och uppfattning om yoga. Vem har rätt?
Jag tar upp detta nu, med anledning av ett utdrag av en bok, publicerad i The New York Times (http://www.nytimes.com/2012/01/08/magazine/how-yoga-can-wreck-your-body.html?_r=1&pagewanted=all ). ”Sensationsartikeln” förmedlar att yoga är skadligt. Den tar även upp fall där allvarliga skador har skett i direkt koppling till yogautövning, och då en form av fysiskt krävande hathayoga.
Vem har undgått att löpning kan skada knän, häl senor … eller att bänkpress kan skada axlarna, eller ja, varför inte en helt vanlig stretch-övning för hamstrings/framåtfällning som går lite långt och skadar ländrygg eller just baksida lår. Ska vi då sluta med dessa träningsformer och övningar?
Nej, jag trodde inte det.
Problemet är att yoga har lyfts onyanserat till skyarna, som i särklass bästa botmedlet mot allt, från onda ryggar till kronisk smärta och depression. Självklart är yoga ett mycket bra alternativ som behandlingsform i vissa fall, det finns det bra forskning på. Men det är viktigt att både ha öra inåt och utåt. Liksom med all form av träning eller metoder som lovar nytt liv och exceptionellt god hälsa, finns det olika aspekter att se över.
När det gäller individen på mattan, eleven, är det förstås upp till henne eller honom att lyssna på sina begränsningar. Utveckling sker ju just vid gränserna hela tiden men gärna med en skicklig lyhördhet och respekt. Detta har vi pratat om förr.
Min erfarenhet, som yogalärare, är att jag ofta ser elever som så gärna vill komma djupare, längre bak, längre fram, men just då saknas viktiga förutsättningar. Vart man än är på väg, kan man bara ta ett steg i taget, annars missar man något på vägen. Behovet av att prestera och vara duktig är så ingrodd inom oss att vi ibland ignorerar vad som är bäst för oss till fördel för egot. Ibland har vi bara lite för bråttom. Man har sparat på säkerhetstänket lite för ofta, lite för länge, till slut kommer den där skadan. Kunskapsbrist är förstås också en viktig faktor. Hur ska man kunna veta vad som är lämpligt om man är ny inför yoga?
Vad är viktigast för dig i yoga? Vad är din intention?
Jag har en lärare som säger, there is no intelligent reason why one should be able to fold over and touch the legs with the nose. Nej, faktiskt finns ingen som dokumenterat att man blir lyckligare eller upplyst av att vika sig dubbelt. Med det sagt, betyder det inte att du inte ska göra så om du har den rörelseförmågan med biomekaniken. Smidighet och styrka ökar i relation till nuläge, dvs vi har alla olika utgångspunkter varifrån vi får jobba för att verkligen beröra hela kroppen djupet. Intelligensen finns inbyggd i närvaron i varje asana, i varje andetag. Självklart är en uppmärksam lärare bra att ha närvarande om man själv är lite osäker.
Slutligen, yoga är fantastisk! Den lindrar onda ryggar, mild depression, ökar kroppsmedvetenhet och mental närvaro, bygger broar och helar hjärtan. Men yoga kan, liksom all annan träning, skada då det utförs utan sinnesnärvaro och kunskap, eller under guidning av bristande instruktioner.
Yoga är så rikt på varianter och former, lärare och filosofi. Var nyfiken och känn efter vilken kombo som funkar för dig.
Yoga lugnt!
Kramastê // Alexandra
